Till vilket ändamål?

Understöd beviljas konservering, restaurering eller rekonstruktion av ett transportmedel eller dess del.

I besluten prioriteras minst 50 år gamla transportmedel som har byggts i Finland. Understöd kan beviljas för transportmedel som har byggts utomlands om det har varit i drift i Finland i minst 50 år. Understöd kan beviljas endast för transportmedel som är registrerade i Finland eller vars hemort finns i Finland.

I undantagsfall kan understöd också beviljas för iståndsättning och underhåll av ett trafiknät som är nödvändigt för användningen av transportmedel som klassificerats som värdefulla, samt för reparation av gamla maskiner och anordningar på varv eller verkstäder som utför traditionellt iståndsättnings- och restaureringsarbete. I undantagsfall kan bidrag också beviljas för planering av restaurering, rekonstruering och bevarande som kräver särskild expertis och kunskap, och för de studier, undersökningar och publikationer som krävs av den, där åtgärderna ger goda modeller och ökar eller upprätthåller professionell kunskap.

Följande transportmedel är stödberättigade

Vägfordon inkluderar personbilar, skåpbilar, lastbilar, bussar och specialfordon, racerfordon, mopeder och motorcyklar, cyklar och hästdragna fordon.

Bidrag kan beviljas till både järnvägs- och spårvagnsenheter, till båtar och fartyg oavsett syfte eller storlek och alla luftfartyg som anges i luftfartslagen.

Bidrag kan också beviljas

• för iståndsättning och underhåll av ett trafiknät som är nödvändigt för användningen av transportmedel som klassificerats som värdefulla
• för reparation av gamla maskiner och anordningar på varv eller verkstäder som utför traditionellt iståndsättnings- och restaureringsarbete.
  
• för planering av restaurering, rekonstruering och bevarande som kräver särskild expertis och kunskap, och för de studier, undersökningar och publikationer som krävs av den, där åtgärderna ger goda modeller och ökar eller upprätthåller professionell kunskap.

För vilka ändamål beviljas inte understöd?

• För åtgärder som minskar objektets historiska värde. Sådana är till exempel arbeten som inte har något samband med objektets historiska skeden, även om de kan vara motiverade med tanke på användningen av, bekvämligheten, funktionsegenskaperna eller säkerheten hos objektet.

• För behovsbaserade åtgärder eller anskaffningar som görs regelbundet och som bygger på fortskaffningsmedlets underhåll (t.ex. regelbundet underhåll, besiktnings- och inspektionsavgifter eller byte av slitagevaror, till exempel däck på en bil eller segel och löpande rigg på ett fartyg).

• För kostnader för anskaffning och hyra av maskiner, anordningar, redskap eller utrustning (t.ex. ställningar och skyddstak) som används i arbetet, inte heller för bikostnader (t.ex. resekostnader, lokalhyra, elräkningar, talkokostnader), om dessa inte särskilt nämns i understödsbeslutet.

• För ombyggnad av ett försvunnet eller förstört objekt, med vilket avses en åtgärd som kan jämföras med ett omfattande nybygge som görs på en och samma gång.

Ta fram information om objektet

Vid beslut om understöd bedöms objektets värde och betydelse i Finlands historia.

Kulturarvsvärdet av ett transportmedel bildas inte endast av objektet som ett fysiskt bevis, utan framför allt av den information som kopplas till objektet. Objektets beviskraft och dokumentära värde kommer både från objektets informationsinnehåll och från den externa kontextinformation som kopplas till objektet. Det är en övermäktig uppgift att fatta motiverade beslut om vad som det lönar sig att bevara om man inte har en uppfattning om vad som är värdefullt på ett bestämt transportmedel eller om varför det är värdefullt. Först när den insamlade informationen tolkas uppkommer de betydelser med hjälp av vilka det är möjligt att slå fast fortskaffningsmedlets kulturarvsvärde och att förstå, bevara, vårda och överföra detta värdet till kommande generationer.

Det finns ingen heltäckande universalinstruktion om hur värdena och betydelserna kan definieras, inte heller ett heltäckande svar på frågan var värdet på ett transportmedel finns. Varje gammalt transportmedel har en egen livscykel som är unikt på sitt eget sätt. Autenticitet betraktas som en viktig egenskap vid bedömningen av kulturarvsvärdet. Med autenticitet avses ofta ursprunglighet, men ändringar som gjorts senare kan också vara en del av autenticiteten hos ett transportmedel. Ett transportmedel kan således vara äkta och autentiskt även om det gjorts många förändringar på det. Ett transportmedel förblir äkta även om delar har bytts ut och konstruktioner har blivit ombyggda under förutsättning att ändringarna är kända och att de är åtgärder som ingått i objektets användningshistoria.

Värdet och betydelsen av ett transportmedel i Finlands historia bedöms i första hand utifrån de uppgifter som lämnas i ansökan om understöd. Vid sidan av uppgifter om objektets ägare efterfrågas i ansökan även följande obligatoriska uppgifter. Det är viktigt att den sökande tar reda på dem i god tid innan ansökningstiden går ut.

• märke, modell och typ samt namn (om ett sådant finns)
• tillverkningsår och -plats samt tillverkningsnummer och/eller chassinummer (om ett sådant finns)
• nuvarande registrerings- eller hemort
• registreringstecken och/eller beteckning
• nuvarande användningsändamål
• användningshistoria
• ändringar som gjorts i konstruktioner och material
• rådande skick
• avsaknad av eller brister i delar och komponenter
• förvaringsplats
• tre fotografier: en översiktsbild av fortskaffningsmedlet i dess nuvarande skick och två bilder på den del eller konstruktion för vilket understöd söks.

Gör upp en detaljerad projektplan, budget och finansieringsplan

Det lönar sig inte att äventyra det historiska värdet av ett transportmedel med onödiga ändringar eller iståndsättningsarbeten. Om reparationsbehoven definieras summariskt eller felaktigt kan alltför omfattande, onödiga eller dyra ändringsarbeten vidtas. Äktheten eller ursprungligheten av ett transportmedel kan inte utökas eller fogas till objektet i efterhand, men de kan förstöras på ett ögonblick om man fattar ogenomtänkta beslut.

Den bästa uppfattningen om fortskaffningsmedlets skick får du genom att göra eller låta göra en detaljerad konditionsutredning och skadekartläggning på objektet. Det grundläggande målet är att ta reda på konstruktionernas, materialens, teknikens och utrustningens allmänna skick. I rapporten, som uppgörs skriftligen, ska också eventuella skador och brister samt uppskattningar om orsakerna till dem beskrivas.

Att göra en opartisk utredning som bygger på fakta kräver sakkunskap och erfarenhet. Ju större fortskaffningsmedlet är och ju sämre dess skick är, desto viktigare är det att använda resurser för att ta reda på objektets verkliga skick.