U. T. Sirelius bildvinklar

Uuno Taavi Sirelius (1872–1929) var den första professorn i finsk-ugrisk etnologi vid Helsingfors universitet. Han blev känd som forskare inom forsfiske, folkdräkter och ryor. Vid ett möte med Arkeologiska kommissionen 1923 uppmanade Sirelius till att föreviga folkkultur med modern utrustning. Han krävde pengar för ”systematiskt lagringsarbete av folkets försvinnande minnen, vilket ska utföras genom anteckningar, fotografering, ritningar och fonografi”.

Arbetet med att föreviga försvinnande vanor inleddes med en gemensam etnologisk forskningsresa med Nationalmuseet och vetenskapliga föreningar. Sirelius ledde den första resan av denna typ till Hauho 1925. Där var hans forskningsområden byggnader och gårdsformer. Sirelius var en kraftfull och målmedveten personlighet. Strävan efter ändamålsenlighet syntes också i fotograferingsarbetet. Han strävade inte efter absolut autenticitet i sina fotografier, utan iscensatte situationer. Avsikten var inte att placera en verksamhet i rätt miljö, utan att få ett fotografiskt bevis på själva föremålet och dess användning. I Hauho fotograferade Sirelius i juni torpet Yli-Maula i julskrud. Samtidigt berättar Kustaa Vilkuna, som var med på resan till Hauho, att han var tvungen att plocka ned en hel vedstapel vid bastuväggen, eftersom Sirelius ville ha en bild där också bastuns lilla fönster syntes.

Dräktbilderna som Sirelius tagit är nästan alla iscensatta. På slöjan som placerats på huvudet på en fru från Jääskeläinen syns till och med museets katalogiseringsnummer. Sirelius tog med sig plagg från Nationalmuseet till platser där de funnits för att på platsen åskådliggöra klädernas användning.

Sirelius gjorde forskningsresor till ob-ugriska folk. Också där fotograferade han och anteckningarna innehåller många detaljer om fotograferingen. Han framkallade bilderna redan under resan, men de svåra förhållandena gav upphov till felaktigheter i framkallningen. ”Det är helt enkelt djävulskt att arbeta med fotografier på ett fartyg där det för det första är brist på utrymme, och för det andra är för hett, myggor, damm och blåst.” Största delen av bilderna var tagna av livlösa objekt, eftersom det inte var så lätt att ta situationsbilder med Sirelius kamera och plåtar. Denna bildsamling är den första omfattande bildsamlingen i Finland som behandlar ob-ugrer.

Resan till ursprungsbefolkningen var utmanande med tanke på fotograferingen. På grund av lokalbefolkningens inställning var det ibland möjligt att fotografera personer först efter mutor och lång övertalning. Vanligen togs två bilder av objektet, en rakt framifrån och en annan från sidan i enlighet med den antropologiska forskningsmetoden. Dokumenteringen av byggnaderna var också ställvis svår. Sirelius ville föreviga endast gamla byggnader, vilket ledde till att votjakerna var rädda för att Sirelius skulle visa bilderna för tsaren som ett bevis på hur byggnaderna förfallit på grund av superi.

För U. T. Sirelius var bilderna bevis på materiell kultur. Han använde ofta sina fotografier som bas för ritningar, och då kunde bakgrunden tas bort. De bilder av U. T. Sirelius som ingår i Museiverkets bildsamlingar finns i tjänsterna www.finna.fi och www.museovirasto.finna.fi.

Text: Jaana Onatsu

Kamera 5/2023