Döden anlände till Samara

Hungern kom till de bördiga stränderna vid Volga i Sovjetryssland tidigt på våren 1921. Inbördeskriget, beslagtagningen av livsmedel och den svåra torkan var delorsaker till att en fruktansvärd hungersnöd pågick i Volgaregionen fram till 1923. Husdjur, hundar och katter åts upp, och man åt även vasstaken från husen och gräs från marken. Hopplösheten växte och kannibalism förekom. Byarna tömdes då hungern satte folk i rörelse i stora skaror.

Det har uppskattats att katastrofen drabbade över 30 miljoner människor, av vilka cirka 5 miljoner svalt ihjäl.

Till slut kunde två omfattande internationella hjälpoperationer sättas igång sensommaren 1921. Den kommande presidenten i USA Herbert Hoover ledde den amerikanska hjälpoperationen (American Relief Administration ARA). Den norska upptäcktsresanden och diplomaten Fridtjof Nansen ledde en annan, mindre internationell hjälpoperation (International Committee for Russian Relief ICRR). Nansen hade utsetts till Nationernas förbunds flyktingkommissarie 1921.

Nansen och hans team reste till katastrofområdet vid Volga för att bekanta sig med situationen 1921. Efter att ha återvänt från Ryssland inledde Nansen en penninginsamling i Europa och USA. Han fick idén att vädja till ländernas regeringar och den stora allmänheten genom att visa bilder från katastrofområdet. Bilderna användes i nyhetsbrev, gjordes till postkort och affischer samt visades på utställningar. De fruktansvärda bilderna var chockerande och bidrog till att samla in hjälp. I biståndsarbetet som leddes av Nansen (”Nansen Mission”) deltog över 30 internationella organisationer, bl.a. Rädda barnen, Röda korset och Vännernas samfund kväkarna. Nansen fick Nobels fredspris 1922 för sina humanitära bedrifter.

Hundratals av Nansens biståndsarbetare reste till Ryssland. Nansens medarbetare delade ut livsmedel, läkemedel och kläder till offren för hungersnöden i Volgaområdet från augusti 1921 till 1924. En av dessa medarbetare var Grigori Grigorjevitš Aleksandrov (1886–1937), en rysk läkare och teaterdirektör.

År 2006 hittade Aleksandrovs sondotter, Mirjami Niinimäki från Helsingfors, 64 bilder i sin farfars kvarlåtenskap från Sverige. Av dessa bilder var 36 tagna av den samariska fotografen Isaiah Liberman. På två av bilderna har samariska V. Ja. Mozhejko angetts som fotograf. På de övriga bilderna finns inga uppgifter om fotografen. Bilderna, som är i dåligt skick och delvis trasiga, visar de hungrande människornas stora nöd och desperation i Volgaregionen 1921–1922. En del av bilderna har klistrats på två stora bitar kartong. Uppenbarligen har även Aleksandrov samlat in pengar till Nansens biståndsarbete med hjälp av en fotografiutställning.

Bönder i trasor, hungriga sängliggande människor, gruppbilder av barn på barnhem med svullna magar utan ordentliga kläder, skor eller strumpor, halvnakna trådsmala barn, familjer på vägen på flykt från hungern, övergivna hus, frusna högar av lik på begravningsplatsen, kroppsdelar som lösgjorts för att ätas.

Bilder från samlingen publicerades i Suomen Kuvalehti 2/2019. Niinimäki donerade hungersnödsbilderna till Journalistiska bildarkivet 2022.

Text: Raija Linna

Kamera 6/2023