I Alvar Aaltos hemmakontor

På kontorets ritbord fanns i början av 1950-talet åtskilliga omfattande projekt, såsom byggnaderna på Seminariebackens campus vid Jyväskylä universitet och Kulturhuset i Helsingfors. En journalist intervjuar en lättsam Alvar Aalto och följer hans designers arbetsdag.

Alvar Aaltos och Aino Marsio-Aaltos kombinerade hem och ateljéhus färdigställdes på Rievägen i Munksnäs i Helsingfors 1936. Byggnaden med platt tak bestod av en kontorsflygel och hemmet, på nedre våningen fanns vardagsrum och studio, på övre våningen privata rum. En ljus altan öppnades mot gården. Huset var ett helhetsverk: även inredningen, möblerna och lamporna var gjorda av paret Aalto. Genom anpassningen till naturen och användningen av trämaterial föregick byggnaden många av Aaltos senare mästerverk, såsom Villa Mairea i Noormarkku. Huset är idag ett museum som upprätthålls av Alvar Aalto-stiftelsen.

I kombinationen av hem och arbetslokaler syns det modernistiska idealet om inkorporering av konsten i vardagslivet och arbetet som en del av att vara människa. Bilderna åskådliggör också kontorslokalernas täta stämning. Vid tidpunkten arbetade ett tiotal designers i studion. På grund av utrymmesbrist lät Aalto sedermera bygga en separat ateljébyggnad vid Tegelbacken i närheten, som blev klar 1955.

Början av 1950-talet var en brytningstid för Alvar Aalto. Aino Marsio-Aalto hade gått bort 1949. Aalto hade etablerat sitt internationella rykte och uppnått sin mogna stil. I planeringsprojekten under perioden syns övergången till en fri organisk form i stället för standardisering samt användningen av rödtegel, furu och koppar som material.

I Räshid Nasretdins bilder står särskilt den unga arkitekten Elsa-Kaisa Mäkiniemi i fokus. Hon utexaminerades 1949 och började arbeta som planeringsassistent vid Aaltos byrå. I början av 1950-talet ledde hon planerings- och byggnadsprojektet för kommunhuset i Säynätsalo. Elsa och Alvar Aalto gifte sig i oktober 1952. Därefter började Elsa använda namnet Elissa Aalto, enligt sin makes önskemål. Förhållandet hade börjat vid decennieskiftet och hölls till en början strikt hemligt. Till exempel reste Elsa och Alvar Aalto 1951 till Italien med olika färdmedel för att undvika uppmärksamhet. På Nasas bilder figurerar Elsa Mäkiniemi i sitt arbete som planeringsarkitekt på byrån och som Aaltos samarbetspartner.

Museiverket förbereder som bäst presentationen Humaani Aalto-arkkitehtuuri (human Aalto-arkitektur) för att införa 13 av Alvar Aaltos objekt i Unescos förteckning över världsarv. Objekten omfattar Pemar sanatorium, ateljéhemmet på Rievägen, bostadsområdet Sunila i Kotka, Villa Mairea, kommunhuset i Säynätsalo, området vid Seminariebacken i Jyväskylä, Muuratsalo experimenthus i Jyväskylä, Aalto-ateljén i Tegelbacken, FPA:s huvudkontor i Helsingfors, de tre korsens kyrka i Imatra, förvaltningscentret och Korset på slätten i Seinäjoki, Kulturhuset och Finlandiahuset. Beslutet väntas fattas under 2026.

Fotografen Räshid Nasretdin drev fotografibutiken Nasakuva Oy i Helsingfors 1948–1989. I tidningsfotokretsar fick Nasretdin snabbt smeknamnet Nasa. Fler av hans bilder finns i det journalistiska bildarkivet i Finna på sidan https://museovirasto.finna.fi/joka

Text: Inkamaija Iitiä

Kamera 2/2023