”Låt er fotograferas i gott sällskap”

Tekniken med multigrafiporträtt uppfanns i början av 1890-talet av fotografen James B. Shaw i Atlantic City i USA. En amerikansk fototidning kritiserade tekniken år 1895, eftersom den ansåg att idén till tekniken kom från hisspeglar. Porträtt i postkortsformat tagna i multigrafiporträttateljéer var ett kortvarigt fenomen under 1900-talets första årtionden. Multigrafiporträtt var vanliga i Amerika och Europa fram till 1920-talet, men försvann när 1950-talet började.

Ett multigrafiporträtt skapades med hjälp av speglar. Principen var den samma som i ett kalejdoskop. Den som fotograferades satt framför två speglar, och antalet bilder berodde på speglarnas vinkel. Om vinkeln var 65–85 grader blev det fem bilder av den som fotograferades. Om speglarna var placerade i 90 graders vinkel fick man tre bilder. Målet var att få det att se ut som att personen satt vid ett bord omgiven av kloner. Fotografen befann sig vanligtvis bakom den som fotograferades, mer sällan vid sidan om eller framför. Ibland syns speglarnas vinkel på bilden, som mitt i multigrafiporträttet av Lempi Kölli.

Enligt en tidningsannons fanns Finlands första multigrafiporträttateljé på Broholmsgatan i Helsingfors. I tidningen Uusi Suometar annonserades år 1916: ”Fotografer observera! Fotografikortsfabriken och fotografiaffären Uolevi på Broholmsgatan 4 i Helsingfors säljs för en billig peng på grund av ägarens sjukdom. I affären ingår en elektrofotografiateljé, förstoringsverksamhet, inramningsverksamhet, en fotografikortsfabrik och den första multigrafiporträttateljén i Finland.” Redan det året fanns det även andra multigrafiporträttateljéer i Helsingfors, till exempel Cityn Pelivalokuvaamo, som ägdes av Nestori Jaakkola, på Brunnsgatan och multigrafiporträttateljéerna som ägdes av dansken Nils J. Mortensen på Broholmsgatan och Fabiansgatan.

Redan år 1916 fanns det multigrafiporträttateljéer på andra håll i Finland, i till exempel Viborg, Sordavala, Uleåborg, Gamlakarleby och Lahtis. Reklamannonserna var lockande: ”Låt er fotograferas i gott sällskap och lär känna er själva från alla håll”, ”Nyhet inom fotografin. Nu finns det möjlighet att även i Sordavala låta sig fotograferas i trevligt sällskap i min multigrafiporträttateljé” och ”Nyhet! Nyhet i Lahtis! Lahtis multigrafiporträttateljé”.

Multigrafiporträtt var en konkurrensfördel. I många fall grundades multigrafiporträttateljéerna i anslutning till en annan fotografiateljé. I tidningarna användes olika benämningar på fotografier tagna i en multigrafiporträttateljé, bland annat fembildsfotografi och spegelkort. Även tekniken för hur multigrafiporträtt togs presenterades för kunderna i annonserna: ”I en multigrafiporträttateljé får du fyra bilder i en blinkning, naturligtvis i olika ställningar”.

Redan år 1893 ansågs ett multigrafiporträtt enligt den amerikanska tidningen The Popular Science News vara ett bra sätt att spara profiler av brottslingar och misstänkta. I Finland använde polisen en spegel som hjälp vid personfotografering i början av 1900-talet. På så sätt kunde man avbilda ansiktet både framifrån och från sidan på samma fotografi samt spara material. I den franska vetenskapliga tidskriften La Science Illustrée skrev man år 1894 om möjligheten att använda tekniken med multigrafiporträtt inom antropologisk fotografering.

Även inom målarkonsten förekommer porträtt där samma person avbildas från olika håll. Ett känt exempel från 1600-talet är Anthonis van Dycks trippelporträtt av Karl I. Sådana porträtt kunde användas som hjälp vid bildhuggeri. De blev dock inte särskilt populära, vilket inte heller multigrafiporträtten inom fotografin blev.

I tjänsterna www.finna.fi och www.museovirasto.finna.fi kan du ta del av multigrafiporträtten i Museiverkets Bildsamlingar.

Teksti: Jaana Onatsu