I gruvarbetarnas följe

En specialreporter på tidningen Kuva, som gavs ut av förlaget Yhtyneet Kuvalehdet Oy, fick på vårvintern 1938 möjlighet att besöka Petsamon Nikkeli Oy:s gruvområde och det gruvsamhälle som växte fram i Kolosjoki. Av ordvalet i reportaget kan man dra slutsatsen att reportern var imponerad av det han sett. Han beskriver byggarbetsplatsen i fjällen som lystes upp av stora strålkastare, de långa gruvtunnlarna med sina stora borrar och smalspåriga järnvägar samt bilvägarna, som även på vintern var i oklanderligt skick, som kort sagt storartade.

Även klubbhuset för gruvbolagets tjänstemän med nyligen installerad centralvärme, vattenklosetter och andra bekvämligheter ger han välförtjänt uppmärksamhet. Stora framtidsplaner hade gjorts upp för gruvsamhället. Målet var att även bygga till exempel ett sjukhus, en skola och en biograf efter att detaljplanen för kvarteren i Kolosjoki godkänts, för att locka hela familjer att flytta till området. Man föreställde sig att arbetarna med sina familjer skulle skapa lugn och varaktighet i gruvsamhället.

Reporterns guide på byggarbetsplatsområdet var en av gruvbolagets ingenjörer, Niilo Tuura. Vid sidan om sina övriga arbetsuppgifter dokumenterade han gruvområdets utveckling i bilder. Tuuras fotografier användes till exempel när man rapporterade om hur arbetet framskred till det kanadensiska bolaget INCO (International Nickel Company), som ägde gruvrättigheterna i Kolosjoki och som Petsamon Nikkeli Oy var dotterbolag till. Utöver tekniska detaljer och översiktsbilder av gruvområdet, fotograferade Tuura även vardag och fest i gruvsamhället, de funktionalistiska boningshusen på området samt det omgivande Petsamo.

Man arbetade sex dagar i veckan i Kolosjoki, men hade också fritid. I Nickelstaden fanns både en mans- och en damkör, en orkester samt en amatörteater, men det populäraste tidsfördrivet var sport i olika former. Säräslaki-loppet, som fått sin början från en vadslagning några män emellan, blev till en årlig tradition, där deltagarna skulle springa upp till toppen av det närliggande fjället Säräslaki och tillbaka. Ingen bana märktes ut, utan alla fick välja den väg som de ansåg vara snabbast. Man eftersträvade tider på under en timme, och år 1938 kom vinnaren Soini Ovaska i mål på en fantastisk tid strax under 44 minuter.

Kriget som startade 1939 ändrade framtidsutsikterna för gruvområdet i Kalasjoki. Krigsåtgärder orsakade avbrott i arbetet, och det blev brist på arbetskraft när männen skickades till fronten. Trots det fortsatte Petsamon Nikkeli Oy:s verksamhet ända fram till krigets slut hösten 1944, då historien för det finska gruvsamhället i Kolosjoki slutade i och med att Petsamo hamnade under sovjetiskt styre.

Bilder tagna av Niilo Tuura i Kolosjoki åren 1937–1938 finns på webbplatsen för Museiverkets Bildsamlingar: https://museovirasto.finna.fi.

Teksti: Saija Kainulainen

Kamera 8/2022