Folket på talko

Under fortsättningskriget för 80 år sedan, på sensommaren 1942, var vedsituationen i bosättningscentrumen oroväckande. Det rådde brist på arbetskraft i landet, eftersom nästan var tredje man i bästa arbetsför ålder hade åkt iväg för att försvara landet. För att lösa vedbristen ställde man upp som mål att under oktober och november klyva en miljon kubikmeter (mottin) vedklabbar på talko. Resultatet av talkot blev sist och slutligen 1,2 miljoner kubikmeter ved. Under åren 1942–44 deltog cirka 2,1 miljoner människor i mottitalkon varav nästan 0,5 miljoner var kvinnor. Därför skriver också tidningen Talkoopäivystäjä följande den 1 november 1942: ”Vi är övertygade om att vilken man som helst lyfter på hatten för fru Senja Juusola från Övertorneå, eftersom denna kvinna, som förtjänar ett särskilt omnämnande, har kluvit fyra mottin på fyra timmar.”

Även republikens president Risto Ryti uppmärksammade medborgarnas extra frivilliga arbetsinsatser och betydelsen av att erbjuda hjälp i sitt tal på självständighetsdagen den 6 december 1941: ”Det räcker inte med regelbundet fredstida arbete. Utöver det måste var och en utföra frivilligt arbete och delta i de talkon som ordnas för att uppnå de fastställda målen och som varit en vanesak för vår nation i många hundra år.”

Talkoarbetet utvidgade sig också till en folkrörelse under andra världskriget. Genom talkon hjälpte man evakuerade karelare, frontmannafamiljer, krigsinvalider, krigsänkor, krigsvärnlösa och fattiga familjer med många barn. Den viktigaste uppgiften för talkoverksamheten var att hjälpa till i jordbruksarbetet, i synnerhet i skördetider. Därtill ordnades bland annat talkon för byggande av vapenbrödrahus, talkon för återuppbyggnad av tillvaron för de som evakuerats, småvedstalkon och brännvedstalkon.

Föreningen Suomen Talkoot ry inledde sin verksamhet hösten 1940. Vid årets slut var 41 nationella organisationer medlemmar i föreningen. Av föreningstekniska skäl upplöstes den dock 1942 och Suurtalkoot ry grundades för att fortsätta arbetet. Målet var då att öka och effektivisera talkoarbetet, ena befolkningen och stärka moralen bland medborgarna. När Suurtalkoot ry upplöstes 1949 var antalet medlemsorganisationer 58, och de representerade alla samhällsområden och -klasser.

Talkoarbetet under krigstiden lärde befolkningen att lita på sina krafter. I tidningen Talkootyö skrev man den 1 februari 1944: ”Från Kannus berättas det att när man under höbärgningen kom till det vanligtvis livliga affärscentret på eftermiddagen var det öde. Där fanns inga hästkarlar, ingen som satt och betraktade tågen och inga andra heller. På höängen invid vägen däremot var det mycket liv och rörelse...”

I tjänsterna www.finna.fi och www.museovirasto.finna.fi kan du ta del av fotografierna i Suutalkoot ry:s samling.

Text: Jaana Onatsu

Kamera 2/2022