Finalen i statytvisten

Offentlig konst väcker alltid debatt och ger ofta även upphov till tvister. Så gick det när man ville ha ett minnesmärke över Sakari Topelius i Helsingfors. Skulptören Ville Vallgren hade redan år 1909 framfört sitt förslag till ett minnesmärke över Topelius. Barnen som omgav Topelius på skissen över statyn upplevdes på den tiden vara alltför franska och förslaget genomfördes inte.

Tjugo år senare ordnade Svenska Litteratursällskapet SLS en tävling om en staty av Topelius och den vanns av skulptören Gunnar Finne och hans förslag Saga och sanning. Det vinnande verket orsakade en storm i pressen. Allmänheten hade svårt att acceptera den symboliska skulpturen av sagofarbrorn Topelius. Det ansågs inte heller lämpligt att figurerna var nakna. Man ville ha en staty över nationalskalden. Trots allt beställdes verket Saga och sanning.

År 1931 tog privata medborgare initiativ för att en staty över Topelius skulle genomföras enligt Ville Vallgrens förslag. Det parallella verket till minne av Topelius, Topelius och barnen, blev först färdigt, och en festlig avtäckningsceremoni ordnades på skvären vid Bangatan den 13 maj 1932. Ceremonin hedrades av president P. E. Svinhufvud och andra toppolitiker samt en stor skara vanliga medborgare. Saga och sanning avtäcktes fem månader senare i Esplanadparken och då fanns betydligt färre åskådare på plats. På Hufvudstadsbladets fotograf Hugo Sundströms pressbilder syns skillnaden mellan tillställningarna.

Hugo Sundström (född 1907) var huvudfotograf för HBL, Svenska Pressen och Nya Pressen från 1928 fram till sin död 1973. Fram till 1950-talet var han HBL:s enda fotograf. Under krigsåren 1939–1944 var Hugo Sundström fotograf för ett informationskompani. Han var grundande medlem i föreningen Suomen Lehtikuvaajien Kerho, som grundades 1947.

Helsingforsbon Sundström arbetade som fotograferande kemigraf på ett av klichéanstalten Kuvas sidokontor, när HBL köpte anstalten jämte personalen i slutet av 1920-talet. Han anställdes som pressfotograf nästan omedelbart. Sundström var känd för sin korrekthet och noggrannhet, och det berättas att han aldrig blev sjuk. Redaktörerna kunde lita på att fotografen hade med sig åtminstone en bild som kunde publiceras.

I början av den unge Sundströms karriär som pressfotograf var fotograferingsutrustningen tung. Det var svårt att arbeta som pressfotograf utan bil. Därför hade Sundström med sig den 15 år äldre Akseli Neittamo som chaufför och guide, och det var ofta hans bil de använde för att köra till fotograferingsplatserna. Efter en lång arbetsdag besökte de restaurang König för att koppla av och diskutera dagens händelser. Senare anslöt sig även pressfotografen Osvald Hedenström till männen.

Sundström visste knappast vad han gav sig in på när han blev anställd som pressfotograf. Klichéanstaltens inomhuslokaler byttes mot utomhusarbete. Stillasittande byttes mot att skynda från ett ställe till ett annat. Man arbetade från morgon till kväll. I arbetsuppgifterna ingick, förutom fotograferande, även framkallning av negativ och kopiering av fotografier. Från och med år 1931 förmedlade HBL:s fototjänst fotografier till utlandet och till regiontidningar i Finland samt sålde dem även till privatpersoner. Pressbilder hängdes upp i tidningshusets skyltfönster på gatunivå och i vitriner för att locka köpare.

Under Hugo Sundströms sex årtionden långa karriär utvecklades fotograferingstekniken, kamerorna blev lättare och glasnegativen byttes mot bladnegativ och rullfilm. Sundström hann föreviga så gott som alla dåtidens viktigaste nyhetshändelser.

HBL:s gamla bildarkiv donerades till Pressfotografiska arkivet JOKA år 2021. Material om projektet finns på museovirasto.finna.fi/joka och www.kulttuuristaperinnoksi.fi/2022/hauraat-kuvat-nuoresta-suomesta (på finska).

Teksti: Joanna Maltzeff

Kamera 7/2022