Ni tar en liten hutt och är strax framme
Kalevi Keihänen erbjöd pressfotografen en resa till Australien.
”Den godmodige Keihänen var klädd i en päls, hatt och benvärmare av chinchilla. På sig hade han Lasse Viréns glansiga satinshorts. Hemma hade han Viréns spikskor från olympiska spelen i München 1972 uppspikade på väggen. Shortsen och spikskorna hade köpts på en auktion”, berättar Hannu Lindroos, pressfotograf på Helsingin Sanomat på den tiden.
Kalevi Keihänen, verkställande direktör för Keihäsmatkat, presenterade resebyråns eget flygbolag, Spearair, för Lindroos och journalisten Kari Tuppurainen på Helsingfors flygplats i Sjöskog i maj 1973. Spearair hade köpt två begagnade Douglas DC-8-32-plan från USA: Härmän Jätkä och Härmän Mimmi hämtades till Finland hösten 1972.
Keihänen klättrade upp på ena vingen på det franska privatplanet Rallye Club. Planet ägdes av Spearairs Lentokerho ry och det användes till att utbilda nya motorpiloter.
Med Keihäsmatkat kunde vanliga finländare fara iväg på förmånliga charterresor till Kanarieöarna. ”Under flygturen bjöds det på Kihniön kipakka-hembränt”, minns Lindroos. Drycken var inte hembränt och härstammade inte från Kihniö som Keihänen, utan den tillverkades på en mallorcansk spritfabrik – endast etiketten trycktes i Finland. ”Ni sätter er på planet, tar en liten hutt och är strax framme”, utlovade Keihäsmatkats reklam.
Galjonsfiguren för Keihäsmatkat, som grundades 1965, var den självlärde turismvisionären Keihänen. Keihäsmatkats framgång tog ordentlig fart.
Intervjun fortsatte i Mankas i Esbo, i källaren till Keihänens hus, där han hade låtit bygga en flott bar. Vitrinskåpen innehöll hundratals småflaskor. Värden bjöd på spanska drinkar. När Keihänens fru, Tuovi Keihänen, kom hem, fick sällskapet ta en taxi till en pub i Hagalund.
”Herrn kommer inte in”, sade dörrvakten strängt till Keihänen i dörren till puben. ”Keihänen skickade in resten av sällskapet och stannade själv kvar för att reda ut problemet”, berättar Lindroos. ”Efter en stund anslöt sig resemogulen återigen till sällskapet och sade att dörrvakten ska resa till Kanarieöarna med sin familj.”
Intervjun fortsatte i Timo T. Kaukonens ryska restaurang Kasakka på Sjötullsgatan i Helsingfors. Den generöse Keihänen beställde björn till middag. När det var dags att betala, drog miljonären fram sitt American Express-kontokort från chinchillapälsens inre gömmor.
Året var alltså 1973 och kontokort som betalmedel var nytt och Keihänen skröt att man med det här kortet kunde komma till och med till Australien.
”Nå, ska vi fara till Australien? Låt oss fara till Australien med det här kortet”, föreslog Keihänen. ”Om vi hade sagt ja, hade Keihänens flickor beställt biljetter till Australien”, berättar Lindroos.
Keihäsmatkat gick i konkurs i maj 1974 och strax därefter även Spearair. Härmän Jätkä och Härmän Mimmi hann flyga nästan 275 000 semesterfirare åt Keihäsmatkat.
I oktober samma år hade Keihänen redan en ny plan: en ny resebyrå med namnet Seiväsmatkat och ett nytt flygbolag som skulle flyga finländare söderut till solen i ett DC-8-61-plan. Planet skulle döpas till Reissumies. De stora planerna fick inte längre luft under vingarna.
Raija Linna
Kamera 4/2020
I källaren till Kalevi Keihänens hus, Korpilinna, hade han låtit bygga en flott bar. Foto: Hannu Lindroos / Journalistiska bildarkivet JOKA / Museiverket