Lille Pietaris stad

Herr fotografs, klockmästarens, frisördamernas och tyghandlarens butiker fanns i samma hus som Pietari bodde i. I byggnaden utmed den lilla gatan fanns inga andra butiker än änkekärringen Vetterantts lilla lanthandel. I ena änden av gårdsbyggnaden fanns plåtslagarens verkstad och utedassen, och i andra änden Pietaris och hans fars spiselrum.

Anja Hallas svartvita fotografier från Trä-Heinola är som direkt ur kåsören Aapelis roman Pikku Pietarin piha (Lille Pietaris gård). Halla arbetade som fotograf för tidningen Itä-Häme åren 1963–1998. Under årens lopp sparade hon i sina tidningsbilder Heinolas träkvarter och ett dagligt liv, som inte längre står att finna.

Det är utförsäljning på grund av flytt i K. Markkanens sänglinne- och textilbutik på Savontie. Den intilliggande Heinolan kirja-aitta (Heinola bokhandel) ser redan tom ut. Slutförsäljning pågår hos Seppäläisen kenkäkauppa (Seppäläinens skobutik) på Kauppakatu. På väggen står det: huset ska rivas.

Halla har genomlevt förändringen. Hon har upplevt och bevittnat. Fotografierna berättar även självupplevda berättelser och blicken är mänsklig och varm. Hon arrangerar inte sina fotografier, utan granskar och dokumenterar.

Halla med kameran i handen är en bekant syn på Heinolas gator och folk fortsätter med sitt. En mor skyndar sig hemåt och drar ett barn på en kälke bakom sig. Grannpojken på sin cykel kikar nyfiket på Halla, och samtidigt på den som tittar på fotografiet, men trampar vidare.

I Hallas fotografier ser vi vackra förstukvistar, utsmyckade fönster, stenfötter, innergårdar och staket. På hyreskasernens gård finns en brunn och byktorkställningar. Man ser spår av livet. Takskägget är snett, rännan sned, fönsterkarmarna förfallna och väggfärgen bleknad. Snön döljer dragiga rum och tuberkulos under sig.

Fotografierna av rivningen och byggandet av Heinola är nyhetsfotografier, som har publicerats i tidningen Itä-Häme.

År 1985 sammanställde Halla en utställning om det försvunna Heinola till Heinola stadsmuseum. De svartvita fotografierna från 1965–1985 blickar in i en förgången värld. Strandkasinot med sina väggmålningar har rivits, Tuukkanens hus har rivits, Paalanens hus har rivits, Niemelä gård har rivits, kvarteret Koli på Harjukatu, huset med butiken Heinolan Osuuskauppa vid torget, rivits, rivits, berättar bildtexterna.

Av gatubilderna byggs ett 20 år långt reportage av förändringarna i en småstadsmiljö och slutet av en era. Utställningen ställdes ut på nytt 28 år senare, 2013, i Heinola stadsmuseum.

Hallas fotografier påminner den äldre generationen om ett liv som man levt och berättar för den yngre generationen om en värld som inte längre finns. Fotografierna knyter an historien till nutiden på ett förvånande sätt. Utställningen tilltalar Heinolaborna.

”Den vänliga livsmiljön kring trähusen och trädgårdarna är nu borta”, säger Halla i en tidningsartikel om utställningen 1985, och förundras över om det här är vad Heinolaborna verkligen ville ha.

Raija Linna

Kamera 2/2020

museovirasto.finna.fi/joka