I Kitty Drews fotspår

Arbete med bildsamlingar känns ofta som att man är privatdetektiv. Ibland har man verkligen nytta av förstoringsglas, då en liten detalj i ett fotografi kan avslöja ett spår gällande bakgrunden eller till och med lösa mysteriet. Ibland är det man ser vilseledande, fotografiernas bevisvärde är som bekant relativt.

Har man tur, har uppgifter antecknats på dem. Dessa uppgifter är det dock säkrast att ifrågasätta och i mån av möjlighet kontrollera. Namn, tider och platser som saknas får man söka lite varstans. Vad gäller tidningsfotografier har man hjälp av publicerade årgångar och elektroniska arkiv.

Vanligen finner hen som söker, men den här gången är informationen begravd i sten – eller någon annanstans. Åtta svartvita negativ berättar en historia, vars olika skeden till stora delar kvarblir i skymundan. Som ämne för den av pressfotograf UA Saarinen dokumenterade serien har man antecknat ”kvinnlig detektiv” och tidpunkten är augusti 1957.

På ett av fotografierna kikar detektiven med sin assistent under ett skyddstäcke. Allas händer sträcker sig åt vänster och näsorna pekar mot en och samma punkt. Den egna blicken dras ofrivilligt åt samma håll, men vad som döljer sig under skyddstäcket avslöjas aldrig för utomstående.

Därnäst fästs uppmärksamheten på en specifik detalj, ett klart lysande örhänge. Den stora vita blomman ser ut att understryka kvinnligheten, men detektivens övriga utstyrsel är rentav manlig. Samma konstellation upprepas också i andra fotografier. Örhänget döljs inte.

Belysningen ökar dramatiken i situationen. En del av bildytan betonas med kraftiga kontraster och en del trycks tydligt undan i bakgrunden. I nattens mörker avslöjas saker, klart fler för huvudpersonerna än för utomstående.

På annat håll diskuterar detektiven med en äldre person. Återigen riktas blickarna någonstans utanför bilden. Alla linjer leder åskådaren åt sidan. Vad retligt och fascinerande!

Kanske syftet med bildserien är att illustrera en helt påhittad berättelse. Saarinen avbildade även med smalfilm, så den serietidningsaktiga handlingen var bekant. Å andra sidan kan en tvättäkta detektiv ha beställt bilderna för att presentera sin verksamhet. Fallet har kanske iscensatts.

Saarinens fotografier publicerades på sin tid i många tidningar, men kunderna bestod även av företag. Utöver nyhetshändelser fotograferade Saarinen personer, jippon, produkter och reklam. Mångsidigheten syns i fotografierna.

I samlingen finns en annan bildserie, Porin naisetsivä (Björneborgs kvinnliga detektiv), i vilken dock inte samma personer förekommer. Lika lite finns det uppgifter. Nu hjälps inget annat än en efterlysning: Vem är den här detektiven? Var har bilderna publicerats? Är berättelsen sann? Om du vet svaret, tala om det för oss!

Outi Finni

Kamera 6/2020

museovirasto.finna.fi/joka