Helsingfors i brytningstiden

Pressfotografen för Uusi Suomi år 1960, Urpo Rouhiainen, förevigade en helsingforsisk stadsbild som höll på att försvinna.
Huberska huset på Mannerheimsvägen 14, i närheten av tidningens redaktion, skulle snart rivas. Byggnadens ägare, Helsingfors Sparbank, hade beslutat att ersätta nyrenässanspalatset som blev klart 1891 och som ritats av arkitekt Theodor Höijer, med en större och mer effektivt kontorsbyggnad. Aktias affärshus som fortfarande är belägen där blev klart 1963.
Huberska husets fasad pryddes av en dekorativ skulptur av skulptören Robert Stigell, Konst och teknik (1891). Verket firade det allt mer industrialiserade Helsingfors nya utseende mot slutet av 1800-talet: en allians av hantverk, klassicism och teknik. Kvinnofiguren som är en allegori för industrin lutar sig mot ett städ, med ett stort kugghjul bakom sig. Figuren som representerar konsten å sin sida sprider ut en gobeläng, med målarens verktyg bredvid sig.
Skulpturen som Rouhianen dokumenterade räddades från det rivningsdömda huset, och hör numera till Helsingfors stadsmuseums samlingar.

År 1960 revs en annan av Höijers märkesbyggnader, Norrménska huset på Skatudden, invid Uspenskijkatedralen. Höijer ritade den år 1897 åt den helsingforsiska kommunalpolitikern och bankdirektören Alfred Norrmén. I byggnaden höll bl.a. den allierade kontrollkommissionen härbärge 1945-1947.
Bostadshuset i neorenässansstil fick ge vika för Enso-Gutzeits huvudkontor (1963) som ritades av Alvar Aalto. Rivningen av Norrménska huset och nybygget skapade redan uppståndelse på sin tid: Ensos moderna huvudkontor blev ”Finlands mest omtvistade byggnad”, som inte passade in med de omkringliggande magasinsbyggnaderna i rött tegel och katedralen. Aaltos mål var att åskådliggöra det moderna livets rationalitet och struktur som gömmer sig bakom dekorativa fasader, och göra bilden av Finland som berikats av träförädlingsindustrin lite mer glansig i Södra Kajen.

1960-talet var en tid för ivrigt byggande och förändringar i samhället. Man rev massor av det gamla för att ge rum åt det nya.
Denna så kallade ”kreativa förstöring” ledde dock till motstånd från befolkningen, vilket särskilt utmärkte sig i Kottby. Kottby som byggdes på 1920-talet enligt trädgårdsstadsidealet, planerades på 1960-talet att nybyggas. Trähusen som ritades av Martti Välikangas till bostäder åt arbetare ansågs vara i dåligt skick och gammalmodiga, till och med farliga för hälsan. I den nya planen ville man öka på exploateringsgraden, och tanken var att det skulle bli billigare att bygga nytt än reparera det gamla.
Både invånarna och experter började dock aktivt motsätta sig förstörelsen av byggnadsarvet. År 1971 skyddades Kottby, och trähusen sanerades, vilket var den första betydande segern i Finland för rörelsen som vill skydda byggnadsarvet.

Uusi Suomis och Iltalehtis historiska fotografisamling övertogs av Museiverkets Journalistiska bildarkiv JOKA år 2016.

Inkamaija Iitiä

Kamera 6/2018

museovirasto.finna.fi/joka