Färgernas magi från hundra år tillbaka

Reino Pietinen (1891–1921) var son till en förmögen affärsman från Viborg. Han började fotografera med autochrome-metoden i Lausanne 1912. Pietinen fotograferade bland annat sin familj, landskap och kompositioner både i Finland och utomlands. Fotografierna föreställer färggranna objekt, såsom blommor, som kommer till sin rätt i färgbilderna.

Föregångarna inom filmkonsten Auguste och Louis Lumière utvecklade en färgfotograferingsmetod i flera år. Till slut lyckades bröderna och gjorde fabrikstillverkade autochrome-plåtar tillgängliga för allmänheten 1907. De hade presenterat autochrome redan under Académie des science 1904. Autochrome var en vändpunkt i fotograferingens historia, för den lyckades äntligen introducera beständiga färger på fotografier. Autochrome var den populäraste färgfotograferingsmetoden ända till början av 1930-talet, även om den i praktiken var en relativt dyr och komplicerad metod för fotografen. Dessutom var exponeringstiderna långa, så det gick inte att fotografera rörliga objekt. Man hann emellertid tillverka och sälja flera miljoner autochrome-plåtar överallt i världen under de tre decennierna.

Autochrome är ett additivt färgfoto på en glasskiva. Den unika bilden består av en silverbild och ett lager med färgraster genom vilka ljuset filtreras. Rasterlagret består av färgade gröna, orange och violetta potatisstärkelsepartiklar. På glasskivan finns ett lager lack, ett lager färgraster och ett ytterliga lager lack samt överst en pankromatisk silversalt-gelatinemulsion.
Efter exponering, framkallande i flera skeden och fixering har man ofta lagt skyddslack och ett skyddsglas på bilden och fäst de på bottenglaset med klisterband. Detta har hindrat bland annat fenomenet silverspegel. Fotografiet ska granskas mot ljus och i sinom tid tittade man på dem till exempel i betraktningsapparater eller trollyktor. Nyanserna var mjuka, lågmälda och lite korniga, till och med pittoreska. Dessa egenskaper skapar en vacker dimmig och nästan sömnliknande stämning i bilderna.

Autochromebilderna är mycket känsliga för ljus och både fuktighet och hög temperatur bleker färgerna. Dessutom är bildens struktur mycket bräcklig på grund av bottenmaterialet. Därför ska bilderna hanteras mycket varsamt och bevaras torrt och svalt, i jämna förhållanden. Jämfört med andra fotograferingsmetoder var autochromebilder trots metodens framgång mycket sällsynta. Varje exemplar som bevarats fram till våra dagar är en skatt.
I Museiverkets bildsamlingars digitaliseringsprojekt i syfte att rädda bilder och negativ som hotas av förstörelse har man under 2015 konserverat och digitaliserat autochrome-bilder av Reino Pietinen. De presenteras i Museiverkets publikation Peilissä Pietiset som ges ut i början av 2016.

Liisi Hakala

Kamera 10-11/2015

museovirasto.finna.fi