Farväl i början av första världskriget

”Soldaten (Andrej) tar farväl av sitt hem, korsar sig och böjer sig utanför hemmet. Vetshkanovo, distriktet Buguruslan, Mordva.” Anteckningen som skrivits med bläck står som förklaring på råkopian.
På bilden har kvinnor och barn samlat sig utanför huset och Andrej som har kallats till kriget böjer sig för dem och sitt hem som farväl. Mannens ansikte syns inte men de människors ansikten som tittar in i kameran återspeglar en djup sorg.
Det är kanske sista gången som Andrej ser sin familj och sina hemtrakter. Det är sensommaren 1914, och Ryssland har beordrat mobilisering. Det är bara några veckor sedan skotten i Sarajevo och hela Europa håller på att hamna i krig.

Bilden har tagits av den unga finländska etnomusikologen A. O. Väisänen (1890–1969) under sin forskningsresa till Mordva sommaren 1914.
A. O. Väisänen är känd som insamlare och forskare i finsk traditionell musik och traditionell musik bland folk som är besläktade med finnarna. Han började samla in material om folkmusik redan som tonåring och gjorde ett flertal insamlings- och forskningsresor under sin karriär. I synnerhet minns man honom för hans fleråriga arbete i Setumaa i Estland men resorna tog honom också till Ingermanland, Vitahavskarelen och Mordva.
Utöver kameran hade han också med sig en fonograf, en enkel inspelningsapparat med hjälp av vilken han spelade in folkmusik. Med kameran fotograferade han enligt sitt forskningsämne många musiker men också etnologiska ämnen såsom byggnader, kvinnodräkter, bybornas fritidsaktiviteter och byalandskap. Dessutom samlade in han föremål för Statens historiska museum, numera Nationalmuseet.

Väisänens resa till Mordva fick en överraskande vändning när oroligheterna började 1914. Gavrilo Princip sköt de berömda skotten i Sarajevo 28.6.1914, och de europeiska staterna anslöt sig till kriget en åt gången.
Kriget tog sig snabbt till uttryck även i de mest avlägsna byarna. I Ryssland började mobiliseringen alldeles i slutet av juli.
Väisänen fick läsa nyheter om kriget i en tidning på en prästgård i Mordva. När mobiliseringsordern nådde byn, fick Väisänen istället för musik för en stund föreviga historiska händelser. Han fotograferade bybornas avskedsritualer, hustrurnas och barnens sorg och männens vemodiga farväl av sina familjer, hem och vänner. Snart efter att han hade tagit fotografierna skyndade sig Väisänen tillbaka till Finland eftersom det blev oroligt i Ryssland och hemlandets öde var osäkert.
Väisänens bilder har digitaliserats som en del av ett digitaliseringsprojekt där man går igenom cellulosanitrat- och cellulosa-acetatnegativ i Museiverkets bildsamlingar i syfte att rädda dem. På dessa filmtyper har förevigats mycket unikt forskningsmaterial men negativ förstörs så småningom av sig själva även i goda förvaringsförhållanden. Genom att digitalisera kan man bevara bildernas innehåll och göra det tillgänglig i e-tjänster.

Sanna Särkelä

Kamera 8/2014

museovirasto.finna.fi