Bibliotekets historia
Bibliotekets samlingar började ta form under 1800-talet.
Museiverkets bibliotek består av två samlingar. Den äldre av dessa är Finska fornminnesföreningens bibliotek, som började byggas upp redan under föreningens första verksamhetsår 1870. Förningens bibliotek utökades till en början genom donationer och senare genom utbyte av publikationer med andra vetenskapliga föreningar och institutioner.
Bibliotekets andra samling byggdes upp inom Arkeologisk Kommission (senare Arkeologiska kommissionen) som grundades 1884 och införskaffade litteratur som stöd för sina uppgifter. Dessa två samlingar slogs samman år 1893. När Nationalmuseet öppnade år 1916 flyttades båda samlingarna dit.
Inledningsvis var det Nationalmuseets forskare som ansvarade för skötseln av museets bibliotek vid sidan av sitt övriga arbete. År 1948 fick museet en bibliotekarie, magister Berit Boström, under vars ledning biblioteket utvecklades från ett handbibliotek till ett offentligt, vetenskapligt specialbibliotek.
År 1972 ombildades Arkeologiska kommissionen till Museiverket, och i samband med detta fick biblioteket namnet Museiverkets bibliotek. I förnyelsen ingick även en flytt från de trånga lokalerna i Nationalmuseet till ämbetsverkets nya huvudbyggnad på Nervandersgatan.
Under 1970- och 1980-talet ökade antalet anställda på biblioteket, liksom antalet anskaffningar och lån. År 1994 började Museiverkets bibliotek katalogisera sitt material i databaserna HELKA och LINDA. Samlingarnas synlighet i dessa gemensamma informationskanaler förde med sig många nya kunder. År 2001 tog man i bruk utlåning via automat med HELKA-kort.
År 2011 flyttade biblioteket till Sturegatan 2 a. Den restaurerade byggnaden, som ligger bredvid Kulturhuset, tillhörde tidigare ett institut för utbildning av lärare i huslig ekonomi. Sedan 2016 har det varit möjligt att använda biblioteket helt på egen hand utanför kundtjänstens öppettider.