Kulturlandskap

I kulturlandskapets äldsta lager finns spår av naturhistoria, som istiden och den forna Östersjön. Landskapets grundformer bestäms av berggrunden och bergarterna bestämmer landskapets form, rytm, orientering och proportioner. Vegetationen å andra sidan beror inte bara på området och altitudzonen utan också på jordtyperna.

Marktäcke, klimat, vattendrag, markens bördighet och tillgänglighet har styrt och begränsat mänsklig aktivitet. De olika miljöerna har lett till att människor har sökt lösningar och metoder som antingen anpassar sig till naturen eller förändrar den. Spåren av mänsklig aktivitet är synliga i kulturlandskapet.

Med tiden har mänskliga aktiviteter förändrat landskapet från spåren av jaktkultur till landsbygdslandskap som formats av permanent bosättning. Traditionellt sett har bosättningarna legat på bra platser, i gynnsamma klimatförhållanden, nära ängar och skogar. Detta kallas "den mänskliga zonen", som ligger något ovanför åkrarna men inte sträcker sig till landskapets högsta punkter.

Denna traditionella praxis började brytas ned på 1960-talet, då byggandet utvidgades till områden som tidigare ansetts vara för låga och dominerande, leriga eller sanka. Byggandet började komma ikapp kusten och de höga skogsklädda klippområdena.

Med kulturlandskap avses ofta landsbygdslandskap, men även stads- och bylandskap är kulturlandskap.

Värdefulla landskapsområden

Under ledning av miljöministeriet genomfördes ett projekt för inventering av de mest representativa kulturlandskapen, vars värde baserar sig på den mångformiga, kulturpåverkade naturen, det vårdade odlingslandskapet och det traditionella byggnadsbeståndet. Det finns 186 nationellt värdefulla landskapsområden. Statsrådet fattade ett principbeslut 1995 om landskapsområden och utveckling av landskapsvården. Som bäst förnyas landskapsinventeringen.

Miljö.fi - Landskap

Landskap i planering av markanvändning

Värdefulla landskapsområden observeras vid planering av markanvändningen. Förutom de nationellt värdefulla lanskapsområdena har regionala sammanslutningar definierat regionalt värdefulla lanskapsområden.

Museimyndigheterna och NTM-centralerna har i uppgift att följa kulturlandskapsärenden i planeringen av markanvändning på olika plannivåer. Med hjälp av planlösningar kan man styra och planera byggandet och övrig markanvändning så att det inte minskar landskapets värde.

Maisema, opas arvokkaiden maisema-alueiden maankäytön suunnitteluun. (Maa- ja kotitalousnaiset)