Byggd kulturmiljö

Skyddet av den byggda miljön

Att skydda byggnader och miljöer är ett medel för att bevara kulturhistoriska objekt. Byggnader och bebyggda miljöer skyddas vanligen med hjälp av den planläggning som kommuner och kommunsammanslutningar ansvarar för: detaljplaner, generalplaner och landskapsplaner. Planläggningen baserar sig på markanvändnings- och bygglagen. Om en byggnad eller ett område skyddats i en plan kan klargöras hos kommunens planerare eller byggnadsövervakning. Många kommuner publicerar sina aktuella planer på sin webbplats.

Byggnader skyddas även med hjälp av speciallagar: lagen om skyddande av byggnadsarvet, kyrkolagen och lagen om ortodoxa kyrkan.

I planens skyddsförordningar och på skyddsbeslut som fattas i enlighet med en speciallag fastställs vilka delar eller egenskaper skyddet gäller. Det kan till exempel gälla fasader, fast inredning och miljön. Skyddet betyder att en byggnad eller en miljö ska bevaras på det sätt som skyddsbeslutet förutsätter. Reparationer och övriga åtgärder ska utföras så att objektets kulturhistoriska värde bevaras.

Planering av markanvändningen och kulturmiljöer
Kyrkliga kulturmiljöer
Statens byggnadsarv
Skydd med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet

Inventeringar och utredningar

Skyddet av den byggda kulturmiljön och reparation av en skyddad byggnad baserar sig på kunskap som produceras med hjälp av inventeringar och olika kulturmiljöutredningar. Systematiskt insamlade, sparade och publicerade forskningsdata utgör grunden för att fastställa värdena samt för planeringen av åtgärder och verksamhetsmetoder.

En inventering eller annan utredning berättar om det nuvarande läget i en regionalt begränsad miljö och analyserar den historiska utvecklingen som har lett till det. De objekt, områden eller teman som är föremål för inventering varierar. Som mest kan de sträcka sig över hela över hela kommunen, landskapet eller landet. Vanligen är inventeringsobjektet ett begränsat område, liksom ett stadscentrum, en stadsdel, en tätort, en by med kringliggande odlingsområden eller strandområden. Inventeringen kan även gälla ett begränsat tema, t.ex. läroanstalter, hälsovårdsmiljöer eller industriella områden.

Inventeringsprojekt genomförs enligt principer och metoder som avtalas separat och inom ramen för resurser och tidsscheman. Resultatet blir en strukturerad och åskådlig forskningsrapport över det inventerade området och dess historia samt över de historiska skiktens egenskaper och särdrag vid tidpunkten för inventeringen. Utifrån uppgifterna om området, objektet och byggnaden bedöms den kulturhistoriska betydelsen av deras särdrag.

Kulturhistorisk inventering och utredning av den bebyggda miljön behövs vid planeringen av markanvändningen och i planeringsskedet av planläggningsprocesser, såsom utvecklingsprogram, generalplaner och arkitekttävlingar. Även arkitekturpolitiska program och kulturmiljöprogram baserar sig på kännedom om den befintliga miljön.

Inventeringar, program och utredningar producerar information, aktiverar olika aktörer och främjar bildandet av en gemensam ståndpunkt.

Byggnadshistorisk utredning

En byggnadshistorisk utredning är mer detaljerad än en inventering. Utredningen ger information om en byggnad eller en grupp av byggnader under hela dess historia. Informationen utnyttjas vid reparation och vid ändring av användningsändamålet samt för behovet att fastställa skyddsmålen och värdena. Byggnadshistoriska utredningar av olika objekt och för olika ändamål skiljer sig åt i omfattning och i fråga om innehållets tyngdpunkter.

En byggnadshistorisk utredning undersöker även objektets nuvarande tillstånd och de skeden som har lett till det: historia, planering, uppbyggnad och förändringsskeden. Genom att kombinera och jämföra uppgifter från arkiv-, käll- och fältarbeten bedömer man i vilken grad planer från olika tider har genomförts och hur väl delarna har bevarats.

Resultaten av en byggnadshistorisk utredning sammanställs i en åskådlig rapport. Ritningar, planer och bilder från olika skeden används för att skildra byggnaden, hur den förändrats och för att beskriva hur de olika skeden syns i det nuvarande dagsläget.

Byggd välfärd

Största delen av byggnadsbeståndet i Finland härstammar från slutet av 1900-talet, då landet urbaniserades och det byggdes ett stort antal bostadsområden, läroanstalter och olika välfärdstjänster. Information om tidsperioden och dess byggda miljö samt välfungerande praxis för inventering, utredning, planering av markanvändningen och renoveringsprojekt publiceras på webbplatsen Byggd välfärd (på finska).