Undersökning av det arkeologiska kulturarvet
Till de arkeologiska undersökningarna hör granskning av fyndplatser, arkeologisk inventering, utgrävningar samt behandling och uttolkning av det material som framkommer genom de här metoderna.
Till de arkeologiska undersökningarna hör granskning av fyndplatser, arkeologisk inventering, utgrävningar samt behandling och uttolkning av det material som framkommer genom de här metoderna.
Motivet till att granska terrängen är ofta något fyndföremål som skickas till arkeologer för granskning eller en anmälan om en konstruktion eller formation som noterats i terrängen. Vid en inventering granskar man inom ett definierat område systematiskt alla kända fornlämningar och fyndplatser, samtidigt som man söker hittills okända fornlämningar i terrängen.
Vid arkeologiska utgrävningar tolkar man fornlämningar som utbredda, sammanhängande områden. Eftersom en utgrävning förstör sitt undersökningsobjekt måste man vara ytterst noggrann vid dokumenteringen av det. Målet är inte enbart att samla in fynd, utan att bevara information genom att kartlägga och fotografera alla spår efter mänsklig aktivitet i marken. Anteckningar görs över alla observationer. Utifrån dessa utarbetas en forskningsrapport för vidare forskning och skyddsåtgärder. Sådana forskningsrapporter hittar du i Kulturmiljöns registerportal. Det finns arkeologiska forskningsrapporter ända från 1880-talet.
De flesta utgrävningsundersökningarna är fältarbeten som utförs på beställning i anslutning till byggarbeten och markanvändningsprojekt. Museiverket provutgrävningsgrupp utför fältundersökningar och mindre undersökningsutgrävningar i samband med privata markägares byggprojekt.
Museiverket har med stöd av lagen om fornminnenlagen om fornminnen rätt att bevilja tillstånd att undersöka fornlämningar.