Hur det arkeologiska kulturarvet skyddas?
Fornlämningar skyddas som minnen av vårt lands tidigare bebyggelse och historia. De är det enda källmaterialet som finns från förhistorisk tid och utgör en viktig del i forskning om historisk tid.
Fornlämningarna utgör det äldsta daterbara elementet i kulturlandskapet och är därigenom utgångspunkten för granskningen av landskapets olika delområden. Många fasta fornlämningar är viktiga sevärdheter och inlärningspunkter när de iståndsätts, sköts om och förses med informationsskyltar.
Till det arkeologiska kulturarvet hör även sådana konstruktioner och platser som enligt Museiverkets riktlinjer inte räknas in bland de fasta fornlämningar som avses i lagen om fornminnen, men som det ändå anses motiverat att bevara med tanke på deras historiska betydelse och deras värde som kulturarv. Sådana kulturarvsföremål kan föreslås för bevaring till exempel genom planläggning.
Museiverket, ett flertal landskapsmuseer och somliga stadsmuseer följer med effekterna av planeringen av markanvändning på de fasta fornlämningarna och övrigt arkeologiskt kulturarv. Museimyndigheten ger utlåtanden om skydd till markägare, kommuner, planerar och myndigheter. Museiverket organiserar och övervakar de arkeologiska undersökningar som skyddet förutsätter.
Lagen om fornminnen
Fasta fornlämningar är fredade i Finland med stöd av lagen om fornminnen (295/63). Enligt lagen är fasta fornlämningar fredade som minnen av Finlands tidigare bebyggelse och historia. Fasta fornlämningar får varken utgrävas, överhöljas, ändras, skadas, borttagas eller på annat sätt rubbas utan tillstånd som meddelats med stöd av denna lag.
Med stöd av lagen och utan särskilda åtgärder fredas alla fasta fornlämningar som omfattas av lagen automatiskt och enligt lagen är det förbjudet att vidta sådana åtgärder som hotar bevarandet av fornlämningar.
Den rådande markanvändningen, såsom jordbruk, kan fortsätta på området oberoende av fredningen av en fast fornlämning. Det finns ingen specifik åldersgräns för fasta fornlämningar. Lagen omfattar såväl förhistoriska som historiska fynd. Bland de yngsta fynden som räknas som skyddsobjekt finns försvarsutrustning från första världskriget. Museiverket ansvarar för skydd av fynd såväl på land som under vatten och längs vattenbryn.
Lagen om fornminnen ålägger alla som planerar och genomför markanvändningsprojekt att utreda planens effekter på fasta fornlämningar. Enligt lagen ska den som företar sig ett allmänt eller större enskilt projekt finansiera de undersökningar som projektet föranleder. Enligt markanvändnings- och bygglagen kan man utöver fasta fornlämningar också beakta annat arkeologiskt kulturarv.
Om man under grävning anträffar fasta fornlämningar, fastställer lagen att arbetet omedelbart ska avbrytas och saken anmälas till Museiverket. Med regelbundna terränginventeringar av fornlämningar och utmärkningen av fynd på plankartor av olika nivåer eftersträvar man att sådana här situationer, som orsakar både byggherren och markägaren olägenhet, inte ska uppstå.
Läs mer:
Arkeologisen kulttuuriperinnön opas (på finska)
Publikationen Historiallisen ajan kiinteät muinaisjäännökset (på finska)
Kvalitetsanvisningar för arkeologiska fältarbeten i Finland
Anvisningen Arkeologinen kulttuuriperintö ja kaavoitus (på finska)