Stenålders älghuvudyxa hittades i Kuusamo – ett av de mest betydande förhistoriska fynden i Finland
I maj 2023 gjordes ett mycket sällsynt arkeologiskt fynd i Kuusamo, ryggen av en älghuvudyxa gjord av sten. Fyndet, som dateras till slutet av stenåldern för cirka 4 000 år sedan, jämförs med Vittis och Säkkijärvis berömda älghuvuden, som upptäcktes för över hundra år sedan. Älghuvudet visas i utställningen Skogarnas kungligheter som öppnar den 16 juni i Tavastehus slott.
Det föregående liknande fyndet i Finland var älghuvudet i Säkkijärvi som hittades på 1890-talet och ingick i de arkeologiska samlingarna 1907. Även om djurhuvudyxor har hittats sedan dess, är de mycket sällsynta fynd och de nyare fynden har inte nått upp till samma nivå som Säkkijärvi och Vittis älgar när det gäller estetik och tekniskt genomförande – förrän nu.
”Även om det är svårt att rangordna arkeologiska fynd efter betydelse är detta utan tvekan ett av de mest anmärkningsvärda föremålsfynden under detta årtusende”, jublar amanuensen Sami Raninen från Museiverket.
Precis som Säkkijärvis älghuvud är Kuusamos älghuvud ryggsidan av en stenyxa som användes som ett ritual- eller statusföremål – bladdelen saknas på båda. Storleken på Kuusamos yxa är 173 x 53 x 32 mm och den väger 319 gram. Kuusamos älg liknar Säkkijärvis älg så pass mycket att den måste vara ett föremål från samma tidsperiod. Det är möjligt att det nya fyndet till och med har gjorts av samma stenhuggare, även om det finns skillnader i detaljerna. Detta samband och andra detaljer, som stenart och därmed eventuellt tillverkningsplats, klargörs i mer detaljerade studier. Utifrån stenarten är Säkkijärvis älghuvud troligen tillverkat i Olonets Karelen. Föremålen kan ha rört sig långa avstånd genom till exempel utbyte av gåvor.
Kuusamos och Säkkijärvis älghuvuden går tillbaka till slutet av stenåldern, 2000-talet eller början av 1000-talet f.Kr. Redan på 2000-talet f.Kr. hade en kultur som var beroende av småboskapsskötsel etablerats i sydvästra och södra Finland. I öst och norr levde man fortfarande i en jakt- och fiskeekonomi. Småboskapsskötarnas berömda hammaryxor var förmodligen en förebild för de älg- och björnhuvudyxor som jägar- och fiskarsamhällena började tillverka.
Älgen hittades på sommarstugans strand
Yxan hittades av Raimo och Pirkko Virpi på stranden vid deras sommarstuga, när stenar som ansågs farliga för barn togs bort från stranden. Virpis började ta reda på bakgrunden till det speciella föremålet. De fick instruktioner från pensionerade arkeologen FD Kirsti Paavola om hur man korrekt rapporterar fyndet via anmälningstjänsten Ilppari. Från Ilppari gick informationen till Pohjois-Pohjanmaan museo i Uleåborg, dit Raimo Virpi tog med sig älghuvudet. Slutligen levererades älgen till Museiverket från Uleåborg.
Pohjois-Pohjanmaan museo har granskat fyndplatsen och funnit tecken på en fast fornlämning. Beslut har inte ännu gjorts gällande ytterligare undersökningar på fyndplatsen. Fyndplatsen är ett privat område, så man får inte besöka den utan tillstånd. Fasta fornlämningar får inte manipuleras och till exempel metalldetektorer får inte användas på dem.
Bekanta dig i Tavastehus slott och Finna
Älghuvudyxan är också omedelbart tillgänglig för allmänheten, eftersom Nationalmuseets utställning Skogarnas kungligheter, som visar upp förekomsten av älgen, vargen, björnen och lodjuret i det finska kulturarvet, öppnas i Tavastehus slott. I utställningen ingår även Säkkijärvis älghuvud och andra föremål ur Museiverkets arkeologiska samlingar. Skogens kungligheter är öppen i Tavastehus slott från 16 juni 2023 till 28 januari 2024.
Bilder på yxan finns tillgängliga i bildbanken och senare på arkeologiska samlingarnas Finna-sida. Efter utställningen kommer yxan att finnas kvar i Museiverkets samlingar. Forskare får bekanta sig med fyndet när forskartjänsten för arkeologiska samlingar öppnar efter flytten 2026.